Jag tänkte skriva lite om mitt liv som hörselskadad. Jag har varit hörselskadad i 22 år nu och det är ingen dans på rosor precis.

21 Mars 1982 föddes jag på UMAS i Malmö,vid födslen var jag helt hörande,jag hade inga problem med öronen just då.

Det hela börja ungefär när jag var 2 år gamal och mina öroninflamationer började. Jag hade öroninflamation minst en gång i månaden och detta var ju oehört jobbigt och på frestande för både mig och min familj,då det krävdes många läkarbesök,mediciner osv. Läkaren planerade att sätta in plaströr i mina öron men mina hörselgångar var för trånga så detta gick inte att göra. Ny hörselkontroll gjordes vid 3 års ålder och då upptäckte dom att min hörsel var ordentligt nersatt tyvärr och med detta följde min första operation endast 3 år gamal som tog 24 timmar ungefär. I följd av detta fick jag en sjukdom som kallas "benröta" i mina öron och detta är en väldigt farlig sjukdom som man rent av kan dö av om man inte har koll på den. Denna sjukdom förstörde mina öron totalt. Benröta är en slags sjukdom som angriper hörselbenen i öronen och "äter" upp dom,låter väldigt äckligt men det är sanningen bara. I allafall så fick jag en hörapparat i örat som jag såklart inte ville ha,tog av mig den och gömde till och från hela tiden,som 3 åring förstår man ju inte mycket. När jag blev äldre och börjat skolan och så,då tyckte jag det var väldigt pinsamt att ha en hörapparat,jag var ju inte som andra kände jag och det ville jag vara. Operationer gjordes 1-2 ggr/per år tills jag var ungefär 18 år,sista operationen fick jag en sk "benförankad" hörapparat,det är som en skruv som sitter fast i skallbenet bakom örat och en liten apparat på den som jag själv kan ta av och på och mina öron blev friska igen,det rann inte i dom eller något och det var ju otroligt skönt. Vid 18 års ålder flytta jag till Örebro för att plugga på Riskgymnasiet för döva och hörselskadade,plugga en 4 år på livsmedelsprogrammet och blev utbildad konditor/bagare. I örebro kände jag mig precis som vilken annan människa som helst eftersom alla mina vänner var döva eller hörselskadad,jag var inte längre ensam. Jag kämpa på i 4 år och det är det bästa jag gjort för 7 Juni 2002 tog jag min EFTERLÄNGTADE STUDENT =) med bra betyg dessutom *stolt*.

Under dessa 4 år bodde jag hos en familj i Frövi som blev som min egen familj och dom har jag kontakt med än idag. Den 19 Juni 2002 flytta jag åter ner till malmö där jag hade min familj. Jag bodde i mammas lägenhet helt ensam som vilken vuxen som helst då hon bodde hos sin ungdomskärlek. Jag bodde i Malmö tills april 2004 då jag tog mitt pick och pack och flytta till Linköping där min underbara pojkvän fanns och vi är tillsammans än idag.

Jag är som vilken tjej som helst bara det att jag inte hör lika bra som många andra gör. Tyvärr har jag upplevt att jag har svårt för att få vänner pga detta. Dom tar mig inte som jag är helt enkelt och det är mycket tråkigt. Jag är ju snäll,positiv osv som vem som helst ju. Tyvärr blir det lätt många missförstånd och jag hör kankse inte så bra men jag försöker göra det bästa av situationen,mer kan jag inte göra. Jag är mig själv helt enkelt. Take it or live it.

Som tur är har jag fått många underbara vänner och min pojkvän och familjen som verkligen vet hur jag har det som är väldigt förstående och behandlar mig som vem som helst,det är allt jag begär.

Ja detta var lite om min hörselskada. Jag gjorde en lång historia kort med andra ord.

Ha det gott.

/Tessan

Ja nu har jag varit och klippt mig. Så skönt att bli av med sitt långa slitna hår :) faktiskt. Jag har ju rätt tunt hår och då är det inte speciellt snyggt att ha långt hår tyvärr.

Bilderna här är förre och efter bild..Jag blev hel nöjd i allafall

Godmorgon!

Nu har jag äntligen vaknat och har redan hunnit med en del med. Har varit ute med vovven min,varit och handlat lite mat och frukost samt bokat tid för klippning. Ska klippa mig idag,dock lite osäker på frisyr men det löser nog sig.

Fick äntligen pengar idag med så inatt satt jag och betala in hyran *usch* det är aldrig kul men absolut ett måste.

På fredag fyller jag 26 år och får besök av några vänner och sådär,på kvällen blir det troligen utgång *kulkul* det var läääänge sedan sist så det ska bli trevligt att hitta på något.

Näää nu kom vovven Tindra hit som är 15 veckor så nu ska jag leka lite med djuren och äta frukost. Skriver sedan.

Hejdå :)